Jezzigrl

Hon är nu 7 år. Köpte henne som 5 åring Januari 2008. Då rätt fräsch från galoppbanan... med bara ca 2-3 månaders omskolning till ridhäst. Hon hade inte mycket under bältet då. Det har varit en lång inlärnings kurva och det har varit motgångar och framgångar. Hon var så go, men lite nervig och ängslig. Trotsig och lite väl het ibland. En riktig tonåring. Hon kunde jobba på bra och helt plötsligt ha rodeo med mig. Sedan tillbaka som om inget hade hänt. Som tur var var det bara en fas som inte återkommit igen. Tack och lov!

Cassie hade en hemsk olycka i transporten det första året jag hade henne. Själv var jag hemma i Sverige på besök och 3 dagar innan jag skulle åka tillbaka ringer killen mig och berättar att Cassie är hos veterinären efter en olycka. Min vän som såg efter Cass skulle köra henne till vet för att kolla upp en mindre sårskada hon fått och på vägen tillbaka hände något och Cassie fick panik i transporten. Hon hoppade över fram bommen och fastnade framtill i transporten. Vet och brandkår fick rycka ut och Cassie fick sövas ned på plats då hon var i chock och satt fast. Hon hade då i panik lyckats få ut frambenen genom sido dörren. Det tog flertalet starka karlar för att få in henne i transporten igen och sedan ilfart tillbaka till vet. Hon blev kvar där ett par veckor. Cassie hade änglavakt... inget brutet men hon hade sår på flertalet ställen och stygn i ansiktet. Minns när jag kom hem och åkte raka vägen dit för att se henne... jag hade gråten i halsen. Hemska att se henne i det tillståndet. Efter det började rehab och transport träningen. Otroligt att hon ens gick på efter det traumat. Hon var nervös och gillade inte när sidoväggen var på plats och började klättra på väggarna. Så fick helt enkelt transportera henne med väggen åt sidan så hon kunde stå mer snett och fick mer plats. Med andra hästar går det bra med vägg. Hon känner sig nog tryggare med sällskap. Det går rätt bra nu att transportera henne och känns som hennes förtroende blir bättre och bättre.

Fast det varit tungt ibland är det en skön känsla att jag gjort i stort sett allt jobb själv. Min första egna häst och första egna jag fått utbilda själv. Ja, jag gick väl på alla nitar man kunde tänka sig... köpte första hästen jag tittade på och provred... föll pladask. Fast hon var ung, sto och fräsch från galoppbanan. Snacka om utmaning! Men hon visade sig vara den goaste lilla hästen! När hon är med på noterna ger hon hela sitt hjärta. Minns fortfarande den första fälttävlans tävlingen vi hade. Dressyr, hoppning och terräng. Vi vann hela våran klass, och det var första gången hon gick över en hel terrängbana. Jag var helt paff och stolt mamma. Vi har fått fina kommentarer från tränare och det värmer lika gott varje gång. Visst kommer vi aldrig bli några grand prix dressyrare eller nå OS, men vi har kul ihop och varje litet framsteg gör mig så glad och stolt över min lilla tant. Tror vi passar varandra...vi kan vara envisa men ger vårt allt när vi väl vill. =0)